UTSTÄLLNINGAR AV SAMTIDA KONST
Under 2025 har föreningen utvecklat ett nytt treårigt utställningskoncept, som kommer att organiseras för första gången 2027.
Vi kommer att genomföra en nationell samtidskonstutställning med det nya treåriga konceptet för första gången från 14 maj till 21 augusti 2027. Den öppna ansökan till utställningen riktar sig till alla konstnärer i föreningens medlemsorganisationer. Det genomsnittliga antalet medlemskonstnärer i föreningens medlemsorganisationer är 7 500. Pieksämäki kulturcenter Poleeni har bekräftats som utställningsplats, och hundratals konstnärer i olika skeden av sina karriärer från hela landet förväntas delta i dess konstnärssökning. Utställningen är Poleenis huvudutställning 2027, och Pieksämäki stad kommer att delta i dess genomförande bland annat i form av information, transport av konstverk och utställningsersättning. Staden kommer att börja informera om utställningen i augusti 2026 och den kommer att presenteras bland annat i stadens marknadsföring och på turistmässor. Nästa utställningsplats för triennalen 2030 har också preliminärt avtalats och blir Kemi konstmuseum.
Konstnärssökningen och kurateringen kommer att äga rum i juni 2026. Konstdoktor Päivi Setälä har valts till kurator. Setälä har lett Björneborgs barnkulturcenter sedan det grundades 2003. Hon fick statens pris för barnkultur 2010. Setälä är medlem i Fotokonstnärernas förbund och Finlands kritikerförbund, och en aktiv kulturpolitisk påverkare.
Intressentarbetet är en viktig del av projektet och utvecklingen av utställningskonceptet, eftersom vårt mål är att triennalen i framtiden ska vara en gemensam produkt av dess genomföranderegion, den regionala bildkonstorganisationen och Finlands bildkonstorganisationer. Staden Pieksämäki har uttryckt sin önskan att aktivt stödja projektet genom att bjuda in den treåriga utställningen till årets huvudutställning på kulturcentret Poleen, vilket innebär dess deltagande i utställningsavgifter, projektinformation och transport av konstverk.
Finlands bildkonstförbund var tidigare särskilt känt för sina nationella årliga utställningar, som föreningen redan från början anordnade på olika håll i Finland. Genom sin utställningsverksamhet strävade föreningen efter att främja bildkonstens synlighet och genomslagskraft i hela landet. De årliga utställningarna ordnades på konstmuseer och andra centrala utställningslokaler i samarbete med medlemsorganisationer och andra lokala kulturaktörer. Utställningarna var en av de få utställningar i Finland som kurerades enligt en helt öppen utlysning. Ansökningar till utställningarna var öppna för alla finländska och finskbaserade konstnärer, konstnärsgrupper och konsthögskolestudenter. Du kan läsa mer om tidigare årliga utställningar på den här sidan.
YES ÅRSUTSTÄLLNING PÅ RIIHIMIÄKI KONSTMUSEUM 2017
”Ja” är ett jakande svar på en fråga. Ja på en upplevelse, ett liv, en känsla eller en handling. Ja representerar öppenhet, nyfikenhet och mod. Där ”nej” betyder vägran och ett försök att sluta, griper ja frågeställaren i handen.
Finska Konstföreningarnas årliga utställning 2017 hölls på Riihimäki konstmuseum 7.10.2017-28.1.2018. De 23 konstnärerna i utställningen var Miia Autio, Edwina Goldstone, Reetta Gröhn-Soininen, Mikko Haiko, Sini-Meri Hedberg, Ni Molluri Hedberg, Ni Molluri Hedberg, Ni Mollu Hedberg, Ni Mollu Hedberg, Ni Mollu Hedberg. Ilveskorpi, Sanna Kananoja, Laura Lappi, Maija Lassila, Hanna Makkonen, Leena Niivuori, Joel Rahkonen, Margarita Rosselló Ramón, Hanna Råst, Mia Saharla, Jukka Silokunnäs, Johanna Sinkkonen, Suvi Suikki, Jonna Suurhasko och Ona Taskinen.
Utställningen är curerad av Eeva Holkeri, Aleksandra Kiskonen, Anna-Kaisa Rastenberger och Mariliis Rebane.
Konst känner inga gränser mellan städer eller kommuner. Konst skapas inte bara i Helsingfors, utan över hela Finland. Skörden skördas där passion, kärlek och tålamod finns. Yes-utställningen säger nej till ojämlikhet och regional splittring. Finlands bildkonstförbunds årliga utställning, som är en rikstäckande, öppen tävling, handlar inte om vem som känner vem. Verken i Yes-utställningen valdes ut baserat på elektroniskt ansökningsmaterial. Ansökan var öppen för alla finska och finskbaserade konstnärer och konstnärsgrupper, samt för konststudenter vid universitet. Utställningens fokus är verket och dess potential. Som utställning säger Yes ja till närvaro, detaljer, lätthet, reflektion, vänskap, skönhet, diskussion och förändring.
LYCKOTEMAUTSTÄLLNING på Lappo konstmuseum 2017
Konstnärer i utställningen: Susanne Gottberg (Helsingfors), Liisa Halmesmäki (Seinäjoki), Sini-Meri Hedberg & Jaana Valtari (Åbo), Elina Helkala (Åbo), Gunzi Holmström (Helsingfors), Soile Hovila (Karkkila), Mari Isotalo (Tavastehus (Tavastland), Leela Joengas (O), Maaria Joengasrant Keski-Vähälä (Kokkola), Kastehelmi Korpijaakko (Helsingfors), Enni Kömmistö (Helsingfors), Hanna Makkonen (Imatra), Aleksi Matikainen (Åbo), Heidi Anniina Mattila (Helsingfors), Paula Mikkilä (Tammerfors), Okku Nuutilainen (Helsingfors), Rusinainen (Helsingfors), Rusinainen (Helsinki) (Helsingfors), Eliisa Tuisku (Helsingfors) och Jenni Viita (Villmanstrand).
Utställningen presenterade en mångsidig och utmanande genomgång av hur konstnärer tolkar lycka i det samtida Finland. Vi lever i en period av djupgående förändring som förändrar våra uppfattningar om oss själva och våra attityder som finländare, européer och globala medborgare. Vad förenar oss alla? Vad är värt att sträva efter? Vad gör oss lyckliga? Temautställningen ONNI var en del av programmet för Finlands hundraårsjubileum.
Kurator för ONNI-utställningen var Sanna Sarva, född i Tavastehus, som har studerat konst bland annat vid Slade School i London och tog examen med en magisterexamen i konst från Konstakademin i Helsingfors (1998). Sarva har även avlagt en magisterexamen i kuratering och utställningspedagogik vid Aalto-universitetet (2013). Sarva har kuraterat utställningar för bland annat Jyväskylä konstmuseum (The 3 Inch Canvas, 2010) och Finlands fotografiska museum (Från Pictures of Death, 2012). Sarva är även styrelseledamot i Finlands kuratorförbund.
DÖDSTEMAUTSTÄLLNING PÅ MIKKELI KONSTMUSEUM 2016
Enligt Paula Hyvönen, intendent för S:t Michels konstmuseum, som var jurymedlem i utställningen DÖDEN, "är döden ett av livets stora mysterier, som fascinerar och skrämmer. Inte nödvändigtvis själva döendeprocessen, utan osäkerheten om vad som händer efter döden – eller om det överhuvudtaget finns något. En rationell människa strävar efter att förklara och organisera sin existens, och dödens förgänglighet, övergången från detta till något okänt, skapar osäkerhet. Det som är säkert är att allas resa på den jordiska vägen så småningom kommer att ta slut."
"Död och födelse är de grundläggande frågorna i vår existens, och att hantera dem är en viktig del av den konstnärliga traditionen. Inom bildkonsten har skallen, lien, timglaset och skelettet blivit traditionella symboler och personifieringar av döden. Betydelsen av dessa är lätt att tolka, men döden kan också representeras indirekt. Årstidernas växlingar, en persons åldrar, livets cykel och förgänglighet kan presenteras som metaforer för döden."
"Utställningen Döden som öppnar på S:t Michels konstmuseum tittar på döden ur många olika perspektiv. Döden är en atmosfär som skapas av färger, mänskligt åldrande, självmord, förlust av nära och kära, minnen, ett husdjurs död, vanitasmotiv, skelett, dödskallar, men också möjligheten till en ny födelse. Som jedimästaren Yoda säger: "Döden är en naturlig del av livet." (Star Wars: Episod III - Siths hämnd, 2005)".
DJUPARE UNDER YTAN PÅ SEINÄJOKI KONSTHALL 2015-2016
Enligt konsthistorikern Harri Hirvonen, jurymedlem i den årliga utställningen DJUPT UNDER YTAN, ”erbjuder den årliga utställningen ett bra tillfälle att uppdatera och granska uppfattningar om vad som görs inom samtidskonsten idag. Det finns inte längre några egentliga tankeskolor, kanske med undantag för vissa pedagogiska riktlinjer för konstskolor. Samtidskonsten är mer internationell än någonsin – en ismfri zon – där influenser rör sig fritt och snabbt över gränserna.”
”Istället för en enda enhetlig berättelse hämtar konstnärerna alltmer direkt ur sina egna personliga erfarenheter i sina verk. I den årliga utställningen träder vi in i just denna värld som ligger djupare än verkets ytskikt. Allt i verken i utställningen är inte exakt som det kan verka vid första anblicken. Utställningsupplevelsen kan vara både vacker och delikat och grym och brutal på samma gång.” Enligt Hirvonen är det av yttersta vikt att ”en konstnär rubbar vårt bekanta och trygga sätt att se och uppleva världen och utmanar oss att förändra vårt perspektiv i förhållande till våra egna värderingar och ideal.”